Bränder, olyckor och död krävs för att väcka de högmodiga!

SAtt predika någon annans vilja, Guds i mitt fall innebär att jag stundom fått ta en hel del okvädningsord fast jag bara velat och vill människor väl. Blir jag aldrig arg? Jodå, vred och det är tillåtet. "Vredgas men synda icke". Världen är religiös dvs anammar cymboler och ritualer samt laggärningar istället för att omfamna kärlek och godhet. Man är så full av otro, orenhet och avgudadyrkan att man inte känner igen Jesus om han så står mitt ibland folkmassorna.
 
Och likt (Saulus) Paulus måste man "ramla av hästen" och bli blind för att ge Gud uppmärksamheten. Det krävs naturkatastrofer, bränder, olyckor och annat elände för att bortskämda avudadyrkare ska få sin syn tillbaka. "Högmod går före fall". 
 
Världen är så full av cynism att man dömer andra såsomm man känner sig själv. Så när jag exempelvis ger någon uppriktiga komplimanger är man livrädd för att ta emot dessa i sitt hjärta då man misstänkliggör motivet bakom. Jag sysslar inte med FJÄSK! Det får världen stå för.
 
Han som har sänt mig är större än den som bor i världen, Amen! 
 
Johannes 5:32-44
 

"Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 

Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus. Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 

Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett,och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt.Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Jag tar inte emot ära av människor. Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?