Bröllopsgåvan från min egen bror som inte tjänar en god Gud.

Jag tog ofta hand om mina småbröder då mina föräldrar var oförmögna. Större delen av min barn och hela ungdom gick åt att vara "askungen." Det var laga mat, baka, städa; passa bröder och ständigt stå redo för mina föräldrars kommandon. Pappa behövde bara säga ett ord så visste jag vad som avsågs. Den lydiga och undergivna dottern som aldrig fick något till och för sig själv. Märkligt att man kan bli så förbaskat taskigt bemött av sina egna föräldrar redan från start. Jag var pigan hemma och hade ingen egen tid.
 
Det var förbjudet att lämna hemmet såvida jag inte tog med mina bröder förstås. Och dessa hade nog hela alfabetet vad gäller bokstavskombinationer. En morgon väckte de mig med en hel spann iskallt vatten över mitt huvud. Jag fick knappt luft. Sen var det "amerikanska polisbilar" dvs de lät som sådana fast i en ljudstyrka som sällan hörts ljuda i världen.
 
 
 
Mina bröder var oerhört krävande och jag var en flicka som ändå försökte göra så gott jag kunde. Tog med de ut på små utflykter klockan 6 på Lördagsmornarna när mina föräldrar sov ruset av sig.
 
En gång tog jag de båda på Lucia firande i stan. Promenerade med båda i vagn. Snö och kallt med knappa medel ville jag åtminstone ge de lite julstämning. Man delade ut gratis pepparkakor och killarna uppskattade åtminstone det.
 
När jag flera år senare gifte mig och hade valt att sätta mina behov främst och inte bjöd på alkohol blev min bror numera präst arg. Han dök upp med någon äldre kvinna och lade TVÅ enkronor i ett litet kuvert.
 
Utanpå hade han skrivit -"Här har du bidrag till din bröllopsresa."

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: