2018 ett tårarnas och avskedens år!

 
Det här året har varit ett "tårarnas och avskedens" år och jag känner mig mentalt som en disktrasa mellan varven. Att släppa taget om de man älskar är nödvändligt för alla inblandade men det gör ont. Shit vad det känts och känns.
 
Men när Gud stänger en och flera dörrar så öppnar han fönster 😇 
 
I början av året tvingades jag skiljas från min älskade Milo (schäfern) som behövde komma ut på landet för att må bäst. Och sen flyttade äldsta dottern långt bort men kom tillbaka närmare och snart blir jag mormor för första gången. Det krävdes avsked för att omformatera och hitta nya sätt.
 
Kärleken gör så och jag är tacksam för att vi är så grundade i kärlek.
 
Och som om det inte hade räckt beslöt mina underbara älskade son att flyga högt och drog till Kanada, Då grät jag 14 timmar i sträck. Snacka om att vara utpumpad efteråt. Och ingen skype i världen kan ersätta hans närvaro. Saknaden är olidlig ibland men man måste ju låta sina älskade flyga fritt. Hade inte velat ha det på något annat sätt 😍
 
Sist men inte minst började yngsta dottern ta stora och viktiga kliv ut i självständighet. My gosh hur mycket ska en kvinna, medmänniska tillika mamma klara av? Kärlek är att släppa taget och fast den kommer tillbaka så blir det aldrig som det en gång varit. Och det är precis vad som är meningen antar jag. Men ingen ska säga till mig att det inte känts att skiljas och födas på nytt 😉 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: